Jag tror att det här är en helt påhittad historia. Kanske att vissa personer och detaljer faktiskt fanns/inträffat i Knorrings liv som hon sedan använder som inspiration för att fullända sin påhittade historia. Det här gjorde hon tror jag eftersom hon inte alls ville gå ut med hela sitt liv i en bok som vem som helst skulle kunna läsa.
Det skulle kunna vara hennes egna liv också och att hon då har kryddat på med massor av detaljer för att göra en ganska enkel historia känsloväckande och lite dramatisk. Störst sannolikt tror jag att den är påhittad. Med det lilla pr tricket med Utgifvarens företal hur man får det till att det är Otto när man läst en bit in i boken för att ge berättelsen en twist av eftertänksamhet. Vilket hon även lysckades med då jag reflekterat över bokens innehåll under större delen av läsningen. Jag hittar dessvärre inga citat som kan kopplas ihop med dessa slutsatser. Däremot hänvisar jag till både Utgifvarens företal och eftertal för att ta del av illusionen som skapas i företalet och sedan krossas i eftertalet, vilket jag även tror är menat som ett av de illusioner som boken förväntas skapa.