Ottilia har sedan hon fått reda på att Otto gjort en annan kvinna med barn legat sjuk.
Hennes trogna vän Melida stöttar henne genom hennes sjukdom. I all förvirring som Ottilia går igenom försöker Otto hela tiden få kontakt med henne men som Ottilia moget avslår.
De får iallafall kontakt med varandra och en dag vaknar Ottilia upp i hans famn. Han berättar att han älskar henne mer än allt annat och vill dela resten av sitt liv med henne, rymma med henne. Ottilia försöker avslå även detta men övertalas att iallafall tänka på saken.

Ottilia blir relativt frisk och hennes Tante bjuder ner henne på en middag, där hon innan alla gäster anlänt träffar Otto. Han är fantastiskt belåten över att träffa henne igen och berättar att han väntat på henne. När gästerna anlänt tilltalar han inte henne som "couisine" utan "söta Ottilia" vilket innerligt glädjer henne. de framför sin "älsklingsscéne" ur Alzire och är sig själva i rollerna utan spelad kärlek. Mitt under framförandet slås dörrarna upp och tante Aline anländer med en dam och en herre i var hand och i släptåg en ung blond vacker flicka och sist som Ottilia direkt känner igen, Ottos barndomsvän Alfred. Ottilia förstår att flickan är Ottos trolovade Malvina. Både Otto och Ottilia stelnar till innan det svartnar för Ottilias ögon och hon faller.

Hon vaknar sedan till fyrtiofem minuter senare i sällskap av en doktor och Melida. Ännu en gång insjuknar hon och ligger i veckor innan hon klarnar till i huvudet. Då når nyheten även henne att Otto flyttat till sin fästmö, att de gift sig. Melida finner sig alltid vid hennes sida och stöttar henne genom allt innan Ottilia efterlängtat får klartecken att hon kan resa hem till sin goda mormor igen. Hon bestämmer sig dock för att kolla hur det ligger till hos hennes föredetta kammarjungfru och vän, Marie och dennes och Ottos barn. 
Ottilia ser barnet nästan som hennes eget medans hon passar barnet när Marie sprungit ut på ett ärende, hon önskar innerligt att denna otroligt söta varelse var hennes avkomma. Då öppnas dörren och Otto kommer in. Han faller gråtande på knä och vilar sitt huvud mot Ottilia. Hon tar förnuftet till fånga och ber honom sansa sig. Hon ser detta som att Gud givit dem ett sista "farväl för hela detta lifvet."