Jag har läst lite mer än en femtedel av boken nu.

Jag tycker att boken handlar om maktspel från olika håll. Dels från tanten Aline som använder henne som en inredningsdealj, med den "fagra flickan från landet" samt från Ottos håll hur han gång efter gång säger att han älskar henne, när han redan har Melida, Pauline och hans trolovade som sina älskarinnor. Även hans "hyckleri och dubbelspel" som uttrycket på baksidan säger, slutar hon inte att älska honom. Vi får följa Ottilias resa i den aristokratiska överklassen, på allt från baler, sammankomster, middagar.
Man ser tydligt de stora skillnaderna från att vara tonåring där som nu, hur hon hela tiden måste tänka på vad hon ska säga för att verka så mogen och vuxen som möjligt, hur hon biter sig i tungan varje gång hon inte tänker innan hon pratar. Detta är helt annorlunda från idag då jag tycker att i stort sätt inga tonåringar tänker på vad de säger, slänger ut sig saker som både är omogna och elaka. Då gjorde man allt för att verka mogen medans idag så bryr man sig inte alltid om hur man uppfattas.

Man märker även tydligt kvinnornas roll i dåtidens samhälle.
De vet sin "plats", ungefär tig, sitt still och gör som du blir tillsagd. Därför tycker jag att maktspel passar in på boken; Äldre män över yngre män, män över kvinnor, äldre kvinnor över yngre kvinnor.
Jag anser även att klyftor är ett nyckelord för boken. Klyftan mellan rika och fattiga betonas starkt när halvfattiga bondtösen Ottilia förs till Stockholm och kastas in i överklassgänget.
Ottilia visar i början starkt att hon egentligen inte hör hemma där, kanske lite som en tyst protest i saknaden av sin mormor, som tillexempel när hon river sönder sin klänning i droskan när de gör en kort visit hos en bekant till Aline på väg till Stockholm.