"Mormor, ty du minns väl, huru gerna man tror den, man innerligen älskar, om alla upptänkliga dygder och framför allt om orubblig tillgifvenhet, skulle skenet vittna emot."

Just det här citatet tycker jag passar in bra som en beskrivning på boken då det framgår att hon skriver till sin mormor, då hon börjar meningen med att tilltala sin mormor (dock i skrift). Hon textar på om den hon älskar vilket är Otto som är en ganska stor del av det jag hittils läst i boken. Sist men absolut inte minst; Självklarast av allt; illusioner. Hon skriver om illusioner vilket är ett ganska hett ämne i boken och för att boken heter just Illusionerna. De sista fyra orden tycker jag är tydligast kopplat till illusioner. Det där välkända skenet som så ofta bedrar har även Ottilia råkat ut för, som hon präntat ner i ord i just detta citatet.